Jag var hos frisören idag och, som vanligt, lät jag mig tjusas av hans beskrivning av frisyren han tyckte jag skulle ha. Jag köpte allt!I bilen på väg hem sjönk det in och jag inser att jag har fått en rockabillyfrisyr(!). Ashäftigt eller helt fel - jag vet inte ännu. Jag vet bara att på vägen hem ser en massa bilder på min näthinna. Kommer hem och sätter instinktivt på Broken Promise Land med Weeping Willows, bläddrar genom skivkonvolutet och hittar en av bilderna som jag tidigare sett på min näthinna. Inte ett dugg lik bilden här - men tanken var att förmedla samma känsla som musiken ger mig.
Visst är musiken och texten synnerligen sentimental, men den får mig inte att vilja börja gråta - bara stanna upp och fundera på var jag är och hur jag egentligen kom hit och vart jag är på väg.
//Anders
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar